Pepparkakor & Filmjölk

Jo, ibland är man kanske lite udda,

men det här har jag fått från min Mor,

prova - du kommer bli förvånad :-)

/A

Cancer och Tomatsoppa

Har lagat en grymt krämig tomatsoppa med sting i - I loved it - L också :)

Onsdag - det har varit en lång dag - trots att produktiviteten har träffat en all-time-low, jag har jobbat såklart. Det känns som att jag har korrekturläst hela vår julannonsering - sen summerade man det hela och insåg att man bara läst igenom 4 sidor - naijs ...

Sen har jag hetsat kakelugnen hela eftermiddagen, eller sedan i förmiddags så nu är det så jäkla varmt i vardagsrummet så det känns som att gå in i en vägg *pust* måste ha förlorat närmare 5 liter vätska..

Ibland kan man bara känna att man har det förbannat bra, och att man trots finanskriser och varsel - sitter och tittar på filmen Sicko av Michael Moore. Säga vad man vill om den mannen, säkert så är delar av det fabricerat för att passa en stor publik - kanske är inte allt sant - men om så mycket som 1% av filmens material är sant så är det helt otroligt vilket U-land USA är trots sin framskjuta roll i världen.

En kvinna som arbetade med räddningsinsatserna vid 9/11 fick svåra problem med sina lungor och fick förutom problem med sin behandling pga bristande sjukförsäkring, betala överpriser på medicin - det som hon betalade 120 USD för, kostade runt 0,05 USD - cirka 5 cent ... 

Filmen är värd att se - man får ju onekligen lite perspektiv på tillvaron.

Apropå sjuk dom så fick jag i veckan ett sjukdomsbesked - inte mig själv lyckligtvis nog, men en kompis pappa hade fått diagnosen lungcancer för en tid sedan och har nu genomgått massiva behandlingar - strålning - cellgifter - piller - nu väntar dom bara på besked om han klarar sig - eller om det inte finns något hopp längre. 

Träffade min kompis utanför jobbet häromdagen när han berättade, kändes fruktansvärt, vi umgås inte speciellt mycket längre - men vi gjorde det en hel del när vi var yngre och faktiskt tillsammans med just hans far bra många gånger. Han var inte riktigt som alla andra föräldrar - han var med oss på fest ett par gånger - han tillät att vi tog några öl - trots att vi inte var fyllda 18 år - men han var ändå väldigt mån om att vi skulle sköta oss. Han vann respekt genom sitt sätt att behandla oss som vuxna. Jag hoppas innerligt - över allt annat - att han klarar sig igenom detta - världen behöver bra människor som honom.

En sak som slog mig, är när Ronnie berättade det;

"Han gör allt som han verkligen vill nu" - när det kanske är på väg att ta slut ... sorgligt, varför göra som man vill först när det är på väg att ta slut - är det ett sätt att leva? Det är ju absolut inte specifikt för just honom - utan för oss alla - varför kan vi inte bara leva varje dag som om det vore den sista? Då menar jag inte att vi ska göra en "Falling Down" och slå sönder en snabbmatsresturang för att det är slut på frukosten - men kanske unna sig det där lilla extra i vardagen? 

/A

Nog är nog

Nu är det hög tid att jag börjar ta hand om mig själv - livet handlar inte bara om att jobba jobba jobba dagarna i ända och ta den ack så värdefulla fritiden till att "jobba igen det man inte hinner", hinner jag inte klart - så har jag ju uppenbart haft för mycket att göra. 

Egentligen är det ju ganska enkelt, men man intar sig allt som oftast att man kanske borde ha gjort lite mera. - vilket är helt galet med tanke på att man inte får extra betalt.

Häromdagen var jag på ett seminarium med Klas Hallberg som jag  skrev om tidigare med temat "Arbeta mindre - få mer gjort". I stort kan man säga att det handlar om att prioritera och inte köra på i gamla vanor utan att ifrågasätta vad man gör och kanske framför allt - varför. Känner att jag allt som oftast går i gamla fotspår och gör det jag alltid har gjort - och ärligt talat så är det ganska omotiverande. För mig var seminariet något utav ett väckelsemöte - tid för mig själv - det är nog lösningen för ett bättre liv.

Kanske blev den insikten ännu tydligare när jag idag både har genomfört säsongens första bågskyttetävling samt tränat lite löpning. Löpningen var inte värre än ett par kilometer på asfalt där jag allvarligt trodde att jag skulle avlida efter 5 minuter i ett långsamt tempo - pinsamt.

Bågskyttet gick även det åt helvete - missade frukosten - den blev kvar i en kasse i hallen - BIG problems - en koncentrationssport utan frukost ger vissa problem - skallen hänger liksom inte riktigt med. Ett lite märkligt symptom är att man när man står och siktar helt enkelt tappar fokuseringen på pricken som man siktar med  - man inser att man helt enkelt bara slötittar på någonting annat än att försöka få pricken att ligga i mitten av tavlan. Det blir helt enkelt inga bra förutsättningar för att vara en framgångsrik bågskytt. Tävlingen tog tack och lov slut - men det blev sådär - minst sagt - resultatet hade varit årssämsta förra säsongen - nåja - nu var i alla fall det gjort - mera träning - bättre matvanor.

In bed with Steve Jobs

Har precis sett kvällens keynote (presentation för er apple-oinvigda) i sängen och ... shit, I'm in love.

Sweet dreams! 

/A

Apple - you just broke my heart

Idag är en stor dag - mitt hjärta slår som bekant starkt för nya prylar - så nu värker inte bara mitt hjärta efter att jag har förlorat min härliga vackra kamera - nu ikväll släppte Apple nya laptops - and they broke my heart...

Mina Damer och Herrar, låt mig presentera världens näst sexigaste dator, nya MacBook 13,3". Helt galet sugen att byta ut min MacBook Air mot denna lilla söta maskin - men det är ju någonting för framtiden, suck - alltid framtiden. Största fördelarna? Större lagningsutrymme, snabbare processor, mera minne och fram för allt - bättre grafikkort - det är just dessa saker som jag inte riktigt är nöjd med när det gäller min nuvarande - när jag pysslar med bilder så orkar den tyvärr inte med riktigt :( och det lär dessvärre inte bli bättre med den nya kameran, aldrig får man vara nöjd.

Men i alla fall, även förutom det helt fantastiska släppet av datorn som får mina allra djupaste prylkänslor att sjunga som en överförfriskad sjöman en fredagkväll, så har dagen faktiskt varit ganska bra, jag har jobbat på "mitt andra jobb" idag - även om det mer och mer känns som att jag bedrar både mig själv och min arbetsgivare genom att göra ett ganska genomruttet jobb. Men - säger dom att dom är mycket nöjda - ska man verkligen ha dåligt samvete då?

Har gett mig fan på att jag ska dra igång mina säljare genom att stå i första ledet och bevisa att trots lågkonjuktur så kan man fånga upp kunder - bara genom att finnas först på plats och hälsa på alla kunder. Vill man så kan man - det är ganska enkelt.

Imorgon ska jag på en föreläsning - hade nästan glömt det när jag fick biljetten i brevlådan häromdagen - Lära för livet arrangerar en föreläsning med temat Arbeta mindre - få mer gjort av en man som jag är bredd att geniförklara, Klas Hallberg. Jag har hört honom ett par gånger tidigare och desstom köpt alla hans böcker och jag fullständigt avgudar hans sätt att utbilda med en kombination av hårda fakta inbäddade i en fantastisk humor - varje gång så får man sådana här Ja men ... fan det stämmer ju, HA, varför håller jag på såhär för?!

Klockan 13:00 smäller det - I can't wait! :)

Hopplöshetens tempel

Ja, det är där jag jobbar - så känns det i alla fall en del dagar och den här dagen är då defenetivt inget undantag. Ibland kan man lätt få för sig att man är dum i huvudet, helt enkelt inte kapabel att kunna utdela enkla arbetsuppgifter som "Skulle ni kunna städa undan här, gör såhär;

- Ta bort produkten

- Damma på hyllan där produkten stod

- Damma av produkten

- Ställ tillbaka produkten

Upprepa stegen tills det inte finns några hyllor kvar att damma - då är ni klara. Jag som trodde att jag var så tydlig .... ack så fel .... jag ger upp.

När dina fysiska och mentala resurser är fokuserade mångdubblas din förmåga att lösa ett problem.

- Norman Vincent Peale

Singing Bee - mot döden

Snälla snälla snälla TV3, vänligen avsluta erat jävla skitprogram som undantagslöst förstör vilken söndagskväll som helst oavsett hur bra den kan ha varit till en början. Behöver jag höra introt till Roxettes - She got the look ytterligare en gång (skulle blivit nummer 6) så exploderar jag och sliter TV'n från väggen.

Sätt den eländiga programvärden Hanna Hedlund på ett städuppdrag på herrtoan resten av året, nej, nästa år också föresten. Släng med dom två pinsamma dansarna på ett hörn också - ingen skulle sakna dom.

Min sambo - en modebloggare

Svar på tal

Satt precis och kände mig lite nedstämd över det sista inlägget här i bloggen och läste en riktigt bra bok Svälj den fulaste grodan först, den är helt klart värd att lägga 33:- + porto på, i inedningen står det bland annat följande;

"Tiden räcker aldrig till för att du ska hinna med allt som behöver göras. Du är helt enkelt överhopad med arbete och personligt ansvar, projekt, travar med tidningar och böcker som du har för avsikt att ge dig i kast med så snart du bara får tid.

Men sanningen är den att du aldrig kommer att få tid. Du kommer aldrig att hinna i kapp. Du kommer aldrig att bli herre över situationen.

Du kommer aldrig att kunna jobba ikapp tillräckligt för att få tid att läsa alla de böcker och tidningar som du vill, eller att ägna dig åt alla de fritidsaktiviteter du drömmer om.

Och glöm alla tankar på att du skulle kunna få tiden att räcka till genom att bli mera produktiv. Det spelar ingen roll hur många produktivitetsökande metoder du behärskar, oavsett hur mycket tid som står till ditt förfogande kommer det alltid att finnas mer för dig att göra än du hinner med"

Någonstans här känner jag att jag börjar kallsvettas och tankarna på självmord far snabbt genom huvudet - *det här går aldrig*.

Sen känner man att den här boken - den träffade ju så innihelvete rätt, boken handlar till största del om att man behöva göra vissa värderingar av sina arbetsuppgifter för att helt enkelt släppa vissa till sitt eget öde för att prioritera dom som verkligen gör någon skillnad - det startar NU.

"Ett av de värsta slöserierna med tid är att på ett förträffligt sätt göra någonting som inte behöver göras."

Jag vill mera!

Jag njuter av att vara ledig denna helgen så det är helt galet, vädret är ju fullkomligt underbart med strålande sol, 12 grader varmt och vinden viner runt knutarna - ungefär så bra som en höstdag kan bli. Det negativa - om det nu finns något sådant med en sådan här dag - skulle i så fall vara att dom flesta löven har fallit till marken,

Har varit ute på en promenad, strax över en timmas promenad tog oss ner till Frykens södra strand och tillbaka hem via Claes för att kolla framgångarna i husbygget - det tar sig!

Det känns oändligt långt bort till jobbet imorgon - man kan ganska lätt ställa in sig på att vara ledig, en dag räcker för att ge mersmak :)

Men innan dess måste jag tvätta - har svårt att få ihop en enda outfit utav det som är rent - återanvända? Njaeh, tror inte det :)

Jag håller på att bli galen, inte den kliniska termen galen som att man förlorar sitt förstånd och behöver tvångsmatas med lugnande medel; nej, jag saknar en kamera så jag nästan får tårar i hjärtat - har haft Linns kamera dom senaste dagarna och även om den är okej så blir det liksom inte riktigt samma sak - fuck! Det är fortfarande nästan två månader kvar innan min kamera kommer - grymma värld - WHY????

Inte för att man har sådär enormt mycket tid att fotografera - men det är ändå en skön känsla att veta att man kan om man får ett tillfälle, irriterar mig lite på att man i stort sett ska behöva ha dåligt samvete för att ha ett liv. Man hinner inte längre med att faktiskt ha ett liv utanför jobbet. Det är någon som har sagt "arbetet är till för att finansiera fritiden" jag måste erkänna att jag känner väldigt mycket för det citatet - det är ett förhållningssätt till arbete om jag sympatiserar med.

Jag vill ha ut mera av livet - jag vill inte vakna till liv som en medelålders man som är halvt framgångsrik och har levt helt utan att ha upplevt någonting förutom "roliga" situationer i arbetslivet. Det finns en viss risk att man låter otroligt bitter nu, MEN; jag hatar att jobba 12 timmars dagar och känna att det fortfarande finns 10 timmar kvar av dygnet som man skulle kunna fylla med arbete utan att man skulle hinna klart, jag hatar att ha dåligt samvete för att man i snitt jobbar närmare 6 sådana dagar per vecka och ändå är tvugen att "be" om ledigt den där sista dagen. Jag gillar mitt jobb, men jag vill fortfarande att det ska finnas en ganska tydlig gräns mellan arbete och ledig tid, idag flyter allt ihop till en enda jobbliknande röra.

Topp 3 önskemål i livet om det bara funnits lite mera tid;

1. Skulle börjat träna 4 gånger i veckan
2. Skulle fotografera minst 1 gång i veckan
3. Skulle dammsuga en dag i veckan ;-)

Apropå städning så ska jag uppvakta tvättmaskinen nu.

Inspiration & Förfall

Övertiden fortsätter att öka - blev 3,5 timmar idag så nu är man väl snart uppe i 40-50 timmar dom senaste 4-5 veckorna - underbart.

Blev en riktigt bra dag idag - men man förvånas fortfarande över vilken skillnad det är att jobba med vissa människor, en del kollegor har en sådan där härlig energi som smittar av sig och man blir med automatik glad och arbetssugen, idag var en sådan dag. Man vill absolut göra lite extra, man lägger ner sig på ett annat sätt - med hjärtat. Sen att man faktiskt känner att jobbet uppskattas gör att man lägger i ytterligare en växel.

Sen finns det ju dom andra dagarna - med surdegarna - eller man kan nog kalla dom för dom bittra jävla asen. Dom som har jobbat på tok för länge men inte har energi nog att förbättra sin situation genom att söka nytt jobb. Dom sänker moralen 2 steg direkt bara att dom kommer till varuhuset och man räkna bara minutrarna tills man får gå hem för dagen .. 540, 539, 538 minuter ... please just kille me.

Imorrn är det helg - livet leker :D

Höstdagar

Det är svår att tycka illa om hösten ibland!

Ett liv i missbrukets tecken

Hej, jag heter Anders och jag är en missbrukare!

Någon blir kanske förvånad (eller kanske inte alls med tanke på mitt ojämna humör) men jag är faktiskt en missbrukare - jag totalt avgudar goda kanelbullar - jag kan banne mig inte motstå dom - speciellt när man kommer in på Statoil när man är på väg till jobbet tidigt på morgonen. Då är det som värst - när man på fastande mage kommer in i den förförande doften av nybakade bullar - KILL ME! :)

Men, nu är det i alla fall helg och jag har gjort ett underbart 7 timmars arbetspass vilket får räknas som en kortdag hur vrickat och sjukt det än låter. Kände mig grymt taggad och det genererade i kundvård - det kände jag såhär i efterhand faktiskt, och när man får ett "tack för en grymt bra hjälp" så växer man och försöker toppa det med nästa kund, en positiv cirkel.

Men nu ligger vi i alla fall och dör i soffan - är fruktansvärt sugen på att fixa lite mat så ikväll blir det nog Tacos - always Tacos - ett annat missbruk :-)

/A

Bloppisfoto

Blev ingen fotopromenad som planerat idag som den där sista turen med gamla Bettan innan avfärden - utan det blev ett par bilder på Linn till hennes bloppis. Funderar på vad man ska hitta på till mat - oinspirerad till max ... 

En sista fundering...

Funderar på att starta eget igen, skaffa F-skattsedel alltså - undrar om det är värt extrajobbet - skulle ju vara positivt att kunna dra moms - men är man ambitiös nog att få omsättning på det tro?

Stillhet & separationsångest

Sen kväll vid nedre Frykens strand, trots

ett ganska halvdant väder blev bilderna okej.

Mitt hjärta gör lite ont - jag har bara några dagar kvar tillsammans med kameran innan den ska skickas till dess nya ägare i Nyköping - vad ska jag nu göra? Kommer vara utan kameran i nästan två månader, i bästa fall 1 och en halv månad. Hjälp! Imorgon ska vi ta farväl med en fotosession i Karlstad - kala träd och gulnande löv längs klarälven - then - there is no more.

Patetiskt bekräftelsebehov

Satt och slösurfare igår, som så många gånger annars - och kommer av en händelse in på någon utav våra svenska kvällstidningars siter och läser lite ointresserat om TV4's nya programidé Stjärnor på is som har premiär om ett par dagar. Som vanlig så ska det här uppmärksammas i media med skaderapporter och allmänt skitsnack - Stackars Lulu Carter (född som Louise Karlsson men det lät kanske inte tillräckligt exklusivt) tidigare känd från Äntligen hemma, har brutit ett revben - och för att visa upp detta har TV4 lagt ut en bild på bloggen; 

Fanns det verkligen inget bättre sätt att visa att den stackars kvinnan har ont efter ett revbensbrott - känns mest som ett desperat försök för en "medelålders" kvinna att få visa upp sig, tragiskt.