söndag 8 november 2009

Livet på den andra sidan

Jag har nog aldrig känt mig just så här tom tidigare och jag kan inte alls säga vad det beror på. Kanske är det på grund utav dygnets avsaknad av ljus på dagarna, kanske är det ännu en dipp i motivation på jobbet, kanske är det den senaste tidens stora omställning i livet, kanske är det en kombination av samtliga ovanstående.

Vad vet jag? Jag är 28 år gammal. Jag har ett jobb som jag inte älskar alls lika ofta som tidigare. Jag är trött på att leva varje dag i något slentrian-mönster. Jag börjar känna mig allt mer misslyckad. Mest av allt skulle jag vilja ställa mig och skrika för full halls för att släppa ut allt.

Egentligen har jag ingen aning om vad jag vill göra, kanske borde man bara passa på att dra iväg - resa någonstans och bo och arbeta med någonting helt annat ett tag - prova på någonting nytt - men det kräver ju ett mod som jag inte alls känner att jag har. Den senaste tiden har jag läst en hel del ur Klas Hallbergs böcker, bland annat den senaste YCDBRALAI (You can't do business running around like an idiot) och det har verkligen fått fart på skallen. Ibland är det skönt att inte tänka efter och få för sig att det man har är just det man egentligen vill ha - så att man slipper få för sig att man kanske vill någonting helt annat.

Risken som verkar finns är ju att man finner att man skulle vilja ha någonting helt annat utan att för den skull veta vad det egentligen skulle vara. Frustration är det ordet som ligger närmast till hand för att beskriva känslan som biter sig fast i skallen.

Förvirrat.

/A

lördag 25 juli 2009

fredag 24 juli 2009

torsdag 23 juli 2009

tisdag 21 juli 2009

söndag 7 juni 2009

Next stop Kil





It's sad really - but here I am sitting on a train in Trollhättan heading home from Antalya and the Golden Arrow GP and the third leg of World Cup. It's quite a big contrast from 24 hours ago when I woke up at hotel Sheraton with the sun looking in through the window and the thermometer said it was around 30 degrees C in the air by 9 in the morgning.

Trollhättan seems to lack some of that hospitality of the weather front - 14 degrees, quite windy and dark clouds all over the sky. It's sad. Please take me back!

The mood just doesn't get any better with the three wierd hung over brittish olderly ladies sitting behind me chattering about just anything a bit to loud. God I wish I was somewhere else.

We did get ourselves a Team silver-medal, we have quite a fancy record in the team events - podium places in the last 7 tournaments and 3 gold finals out of the last 3 world cup tournaments. This time we had our asses handed to us by the Dutch team who did put up with an impressive performance.

Individually I had one crap end against Roberduval and then my trip was over for this time in the 1/16th elimination, there will not be any Shanghai-tournament - there just isn't any point. Mexico in the end of November? Hell yeah!

-- Post From My iPhone

lördag 18 april 2009

Nattligt besök

Lördag kväll.

Precis efter en hård kvälls arbete i vad som börjar likna ett hus ligger vi bekvämt (läs: i t-shirt och boxers) när en diskret knackning höll på att slå in dörren. Det är dags igen - grannen är på besök igen. Kraftigt överfördriskad efter att "ha druckit 3 kilo snaps" och har via en kompis kompis hört att huset är till salu. Det som ska sägas om vår granne, är att han är mäter 1,9 meter över jorden och väger säkert runt 140-150kg (det vill säga lite halvrund till formen) och ständigt iklädd träskor.

- Vad kostar det?
- 1,1 miljon - utgångspris..
- Jag är intresserad, men du vet hur det är med mäklare - dom trissar ju bara upp priset.
- Okej .... det vore ju tråkigt. Tror att det är dags att du går, det är Lördag kväll, det lär bli en visning om ett par veckor.

Han går...

Så bra har vi det här på Hagagatan, grannarna kommer och går som man vill, en kopp socker kanske,,?

/A - överjävligt sugen på ett anonymt Karlstad.

måndag 13 april 2009

Stressad

Känner mig grymt stressad, har varit ganska lugn innan men nu känns
det inget vidare.Skulle behöva få klart huset, typ i eftermiddag.
Shit! /A

lördag 11 april 2009

Party for Jesus

God damn det är Påsk och till minne av Jesus från Nasarets död och uppståndelse ska vi idag på inflyttningsfest hos herr Claes i hans nya klimat och energismarta hus - skulle tro att det ger en hel massa med vuxenpoäng - till Claes. Själva sitter vi kvar med vårat hundra år gamla renoveringsobjekt som känns mer och mer som ett omöjligt projekt.

Vad ger man egentligen till någon som har inflyttningsfest - utan att det är någon direkt flytta-hem-ifrån-premiär? Jo, en halvt urdrucken flaska med Jeltzin Vodka och en liten slatt Tequila som sannolikt tillhör värden sedan tidigare, högklassigt :)

Powernap, snabb dusch och direkt till David och Emil för vidare transport till Claes - here we go.

.
Dagen till ära: MHO - 2

fredag 3 april 2009

Going home

#1

#2

#3

#4

Smärta på en fredag.

Så var det dags igen, efter 2 dagars underbar ledighet så är man på
väg tillbaka till jobbet.

Har tränat mera bågskytte dom senaste dagarna än jag har gjort på
ett par månader, vilket känns i axlarna nu, det svider av smärta
när jag rör vid den. En vilodag idag så blir det kanske lite
huspysslande istället - snart dags för visning och huset är ju inte
redo... SUCK! Fredag.

/A

måndag 30 mars 2009

Ljus i mörker

Ibland känner man bara att ens omgivning är i total harmoni och frid, det tills dess utbredda missnöjet lyser med sin frånvaro, alla hjälps åt och ler tillsammans. Skrattet klingar mellan väggarna och tillsammans känner vi oss starka och redo att anta utmaningarna som står framför oss. Imorgon är mörkret tillbaka igen - som en olustig känsla, inte helt olik "drog jag ur strykjärnet när jag åkte hemifrån" - ångestladdat. Men idag var en bra dag, harmoni - en dag att minnas - ett ljus i mörkret - det finns hopp - långt där borta.


MHO - en del av ljuset.

/A

söndag 29 mars 2009

Moderna häxprocesser

Föreställ er att sitta som i ett TV-program som t.ex Här är ditt liv där alla i din närhet får komma och berätta om dig. Tänk dig själv om det skulle visa sig att absolut ingen tycker om dig, dom tycker att man är falsk, full i fan, att man ljuger, är elak ock kanske till och med rent ut sagt grym. Finns det någon som helst chans att man skulle kunna gå igenom hela livet utan att själv veta om det? Någonstans i ryggmärgen måste man väl ändå känna att;

- "det här känns lite märkligt - ungefär som att en mobb jagar mig med yxor för att hacka mig i bitar och bränna mig på bål...ÄH det är kanske är en förkylning som är på ingående".

Ibland får man ju intrycket utav att det som görs kommer helt naturligt, utan någon som helst eftertänksamhet. Naturlig ondska - hur underbart är inte det? Vi har nog i dagsläget inget bra sätt att hantera det på länge. Förr så kallades det för häxjakt och var omåttligt populärt under cirka 1100 år, men någonstans på vägen var det antagligen någon humanist som ansåg att det var lite-i-grövsta-laget. Häxjakten övergavs i sin helhet i början av 1700-talet även om det brändes några eftersläntrare så sent som 1811, allt enligt Wikipedia. Nu säger jag inte att vi borde återinföra gamla tiders häxprocesser på människor som vi inte gillar, det vore nog att dra saken lite långt, men vad gör man? Hur kan man beskriva sitt missnöje för någon som bara lyssnar på sig själv?

Hells Angels? Eller kanske "succéprogramet" Roast där alla på ett artigt sätt förolämpar efter manus. Man blir ju bara trött.

/A

lördag 28 mars 2009

En deklaration av mitt brinnande hat

Ibland känner jag mig som ett glas som sedan länge har varit klart mer än halvfullt med en stilla flod som fortsätter att fylla på det - sekund för sekund så kommer det närmare kanten, sen brister det och hatet måste få komma ut innan olyckor inträffar.

Normalt sett skulle jag inte beskriva mig som en människa som besitter speciellt mycket hat inombords, men sen finns det saker som utlöser det; människor. Naturligtvis inte alla människor; det finns ett fåtal i min närhet som väcker dessa röda känslor genom att verka som ett gift i alla folksamlingar dom beblandar sig med.

Dessa människor är dom skoningslösa, som alltid ska stå i centrum, parasiter som utnyttnar till sin egen fördel, som en jobbigt överförfriskad gäst på ett bröllop som skoningslöst går loss på tårtans ros. Att man som medmänniska och kollega kan uttrycka missnöje med att någon annan har fått det bra är för mig helt obegripligt, speciellt när det egentligen handlar om att man hellre skulle ta bort det från sin kollega och istället få det själv. Egoist? Javisst! 

Egentligen, som man kanske kan förstå så är det ett fåtal, kanske egentligen bara en människa i min närhet som framkallar min ilska, men fortfarande samlas det ihop en hel armé av bittra kämpar till någon slags Gerilla-mobb för att hävda sin "rätt" och dom är tillsammans villiga att vandra över lik för att komma dit. En armé med parasiter på jakt efter nya offer ...

Önskar att jag bara kunde stänga mina ögon och öron och smyga in i en dimma som skyddar mig från all ondska, men det går inte längre - alla min ansträngningar är förgäves - ondskan och illviljan tränger igenom min fasad som en varm kniv skär genom smör.  Skvaller och osanna rykten sprids i en allt raskare takt - när tar det slut? Känns som att man varje dag kommer närmare och närmare en konfrontation med djävulen själv. Jag är och har aldrig varit en speciellt troende människa, men det här får mig att förstå att ondska finns - och jag hoppas att dom kommer till det helvete dom sprider kring sig och absolut förtjänar.

"Neutral men are the devil's allies"
- Edwin Hubbel Chapin (1814 - 1880)

onsdag 25 mars 2009

Energitjuvar

Det finns flera olika typer av energitjuvar, det är dom stackars
förvirrade själarna som inte gör det
medvetet. Sen finns det dom andra energitörstande bestarna som inte
skulle dra sig en sekund för att få sluka din själ. Ibland skulle
man bara vilja att man kunde anlita en torped för att lösa problemen
- våld till en bättre värld!

onsdag 11 mars 2009

The good old days

Världen idag är fylld med lögner och elände, krig, svält och fattigdom. Det är en världslig ekonomisk kris och arbetslösheten slår dagligen nya rekord. Våldet i samhället blir grövre och råare. Men faktum är att när du ser tillbaka på den här tiden i framtiden - så kommer du sannolikt tycka att det var bättre förr.

/A

söndag 8 mars 2009

onsdag 11 februari 2009

3 dagar i ett nytt liv

3 dagar var ungefär så långt som man kunde hålla på sitt nya liv där var sak har sin plats, ARBETE - FRITID. Idag häckade jag av någon outgrundlig anledning på jobbet under fyra timmar som jag istället kunde ha ägnat åt någonting helt annat - fotograferat, surfat, lagat mat, gått på stan, renoverat hus - allt hade ju egentligen varit bättre än just aktiviteten som jag till slut valde.

Det är svårt att vara människa.

/A

lördag 7 februari 2009

Längtan

Gamla banor

Det finns som bekant ett ordspråk som lyder: "Man kan inte lära gamla hundar att sitta". Jag är den gamla hunden, det stod klart idag efter att ha kaxat till mig lite angående min nya insikt i hur jag ska leva mitt liv, "Jag väljer livet!".

7 timmar senare så var det som bortblåst och antagligen redan innan, Linn är på tjejfest med några kollegor från jobbet och direkt slog mig tanken; kanske skulle man sätta sig ner och planera våren ikväll när jag ändå är ensam hemma.

STOP!

Vad hände här? Varför ska jag - på min fritid - sätta mig och planera jobbets utmaningar för dom kommande månaderna? Det är ju min fritid - min FRIA TID - ledig. 7 timmar, sen hade man glömt att man hade inlett ett nytt liv där var sak helt enkelt har sin tid, ibland är det svårt att vara människa.

Satt i bilen på väg hem och förbannade mig själv, men är samtidigt tacksam att jag kom på mig själv - tror att det var ett första steg i att kommer till rätta med det här skadliga livet. Det "enda" som återstår nu är att få till arbetsdagar mellan 07-16 så att man kan leva ett "normalt" liv för allt vad det kan vara värt.

*Foo Fighters - Walking After You Rullar på stereon, upptäckte den häromdagen på tåget till Stockholm, den ligger med en på liveskiva som jag köpte på iTunes för flera månader sedan Skin & Bones - och den är verkligen helt grym - det är en slinga som rullar i bakgrunden som bara fastnar i skallen.

Snart dags att släpa sig till sängen - en lång dag imorgon - på jobbet - igen.

Positiv inställning, det löser sig - imorgon blir en riktigt riktigt bra dag!

Out! / A

9 minuter

Sen är det dags att återigen åka till jobbet för några timmars jobb, känns lite overkligt efter att ha varit ledig i hela 9 dagar - hur gör man? Trots att man har gjort samma sak i över 5 år så är det nästan lite nervöst inför sådana här dagar när man varit borta ett tag.

Jag har nästan bestämt mig för att avveckla lite uppdrag på jobbet, dom där ideélla som man bara tog på sig för att man skulle "visa framfötterna". Men faktum är att jag hellre låter fötterna stå på jorden och inte hålla på med en massa projekt som i dessa tider inte leder till några som helst förmåner. Varför skulle man utan någon som helst ersättning ta på sig ett uppdrag från jobbet som tar tid på mina lediga dagar? På många sätt anser jag att företaget där jag jobbar idag är helt fel ute - det här är nog en utav dom värsta  felen; man förväntas att ställa upp gratis som ledare för "företagets bästa". Från idag, är det bara;

TACK, MEN NEJ TACK - JAG VÄLJER LIVET!

/A - En rebell i en lågkonjuktur!

fredag 6 februari 2009

24 grader

Det är differensen i temperatur mellan gårdagen och vad som mötte oss när vi imorse slog upp ögonen på vårt hotellrum i Stockholm. Den blåa molnlösa himlen var utbytt mot en jämngrå variant som inte riktigt kunde bestämma sig om den skulle snöa eller regna, resultatet blev ett kladdigt slask och allmänt obehag. 

Åkte vi verkligen hem till det här? En sak var dock bortom allt tvivel, semestern är över och vi är tillbaka i vardagen igen, med ett tungt hjärta vandrade man ut i ett grått sönderstressat Stockholm.

Veckan i Hurghada får  troligtvis sammanfattas som en av dom absolut mest trivsamma på många många år. Livet där nere har sin gång och man tar dagen som den kommer och det är en otroligt behagligt. Jag längtar tillbaka, ta AmEx-kortet och driva runt ett par månader :-)

Det är otroligt mycket intryck som man behöver smälta men det som redan är klart är att Egyptierna är ett grymt varmt och vänligt folk, som en kille vid namn Samir uttryckte det en kväll på stranden: 

"Vi har egentligen allt - förutom pengar. Ni har pengar men inte så mycket annat!"

Hans syn på skillnaderna i livet kändes smärtsamt träffsäker;

"Ni är beroende av era pengar, har ni inga pengar har ni ingenstans att bo, inget sätt att få mat och till slut kan ni till och med dö på grund utav bristen på pengar... Här, är det mycket enklare, har vi ingen mat så går vi till en vän som har mat, har vi ingenstans att bo så går vi till en kompis och får bo hos honom en vecka, kanske en månad eller tills det har löst sig"

.....

"Ni går upp tidigt på morgonen, 06 - 07, ni åker direkt till jobbet, jobbar hela dagen och kommer hem sent för att äta middag, titta på TV i en timma och sen går ni och lägger er för att orka upp till jobbet igen nästa dag - ni är så beroende av att tjäna pengar så att ni inte längre lever"

På ett ögonblick så har Samir tryckt ner oss i skorna, för visst har han rätt? Jag kände igen mig direkt, man lever för att jobba istället för att jobba för att kunna njuta av livet. Istället planerar man hela sitt liv - ibland även fritiden för att man ska anpassa sig efter jobbet - och allvarligt talat - hur fel är inte det?

I Stockholm passade jag och Linn på att besöka några vänner, bland annat en fika med min bågskyttesponsor Ulrika och min moster Inger. Inger är en människa som jag verkligen ser upp till, hon är smart, jordnära och jobbar som VD och föreläsare på ett företag som jobbar med organisationsutveckling. Hon har så otroligt många exempel på hur vi som folk har "utvecklats", ett exempel som berättade idag om en svensk läkare som under en längre tid jobbat i forna Jugoslavien under kriget där och kom tillbaka för 3-4 år sedan. Under tiden hon var borta (tror det var 7 år) så hade hon märkt en skillnad i hur folk här i Sverige betedde sig - på samma sätt som i Jugoslavien. Allt för många svenskar uppvisade samma typ av stressymptom som folket i Jugoslavien hade - skillnaden är att dom har genomlidit ett fullskaligt krig med etniska rensningar, civila bombningar och allmänt elände. Vi är bara stressade för att vi inte ska tjäna tillräckligt med pengar för att leva ett lyckligt materiellt liv i lyx och överflöd.

En fråga jag har ställt mig själv under veckan - som till och med blev tydligare idag efter att ha pratat med Inger; Är jag verkligen inne på rätt spår? Vill jag verkligen jobba 09 - 19:15 för att få ihop mina 38,25 timmar per vecka, 52 veckor på året med undantag för 5 veckors semester för att ladda batterierna till dom återstående 47 veckorna. Jag vet inte, men det är absolut dags att fundera allvarligt på det - man blir ju inte direkt yngre.

/A

måndag 2 februari 2009

lördag 31 januari 2009

Trots allt - life is sweet!

Nästa gång i egypten

Ska vi inte boka hotell via researrangör. Ska vi ska inte ta
halvpension. Ska vi inte åka charter.

/A

Ett egyptiskt körkortstest:
Åka slalom mellan 20st koner - klart!

Kontraster

I Hurghada tjänar den genomsnittlige invånaren cirka 500LE per
månad, en hyffsad lunch med västerländska mått kostar runt 120LE.

Hurghada bakom fasaden

Lördag och dag 3,

Om även solen har sina fläckar så har Hurghada en hel sida som är
ganska mörk - folket, eller rättare sagt tre yrkesgrupper;
gatuförsäljarna, taxichafförerna och hotellstädaren (visserligen
bara en man men hans agerande drar ner hela yrkesgruppen).

Vi började dagen på stranden idag igen, ett par timmar där man bara
kunde njuta av solen och värmen. Antagligen lite varmare idag så det
var helt underbart.

Efter en lunch på en libanesisk resturang så ska vi ta oss in till
stan med en av Egyptens fruktade taxis, vi lyckas få fatt i en av dom
(eller han fick väl snarare fatt i oss). Normalt ska man betala runt
10LE per stadsdel och vi hade bestämt oss för att göra ett besök i
Sekkala som är stadsdelen intill den vi bor i; taxichaffören påstår
att det är 15km bort och vi som godtrogna svenskar köper läget för
25LE (fel nummer ett).

Väl på plats i Sekkala som enligt guidehäftet var ett Hurghada på
europeiskt sätt, så inser man fel nummer två: vi fick aldrig
bekräftat att det var en resa för oss båda som priset gällde; 54LE
please!

Hue?!

25LE per person! (sa chaffören) (vilket ju enligt svensk matte
fortfarande inte blir 54 - men saker är inte så nogräknat här).

Efter en lång stunds intensivt förhandlade blev det i alla fall 25
vilket även det - med facit i hand - är på tok för dyrt. Sekkala,
alltså Egypten på europeiskt vis - är jävligt långt ifrån
europeiskt - dom har McDonald's, KFC och Pizza Hut - JA! Men i övrigt
håller det en standard som vilket u-land som helst i världen skulle
känna igen, med 100 000 gatuförsäljare som försöker locka in oss i
sina små sovenirbås som säljer exakt samma skräp som båset intill.

"You are a very luckey man mister" - dom syftar på Linns närvaro
intill mig, jotack.. Jag vet!

Undrar på allvar hur många vattenpipor det finns i den här staden -
hundratusentals skulle jag tro.

Ungefär samma prosedur att ta sig hem - taxichaffören vägrar att
lämna växel som är 40% av kostnaden - gud, ge mig styrka!

Och slutligen, städaren, den jävla städaren. Han envisas med att
försöka då oss att hänga på honom och hans taxikörande (för vi
älskar ju dom vid det här laget) och dricka kaffe och röka
vattenpipa, på nått café inne i stan - idag har han tjatat igen och
att det är ett tappert försök att plocka oss på pengar - det är
bortom allt tvivel.

För att komma åt oss tycks han ha lagt upp en plan att byta våra
två handdukar mot en för att få en chans att komma in i vårt rum
igen.

Imorgon - då ska vi göra slut med Abu!

/A

Lördag förmiddag

fredag 30 januari 2009

Keep smiling - you are in egypt!

Hurghada - Egypten - Världen

Vi är i himlen, har hamnat på ett helt otroligt hotell som ligger vid
röda havets kust och alla är helt otroligt hjälpsamma - förvisso
inte helt sällan emot en viss ersättning - men det är bara att
vänja sig vid kulturkrocken.

Tvärt emot allt negativt jag läste på nätet att åka hit på
semester under januari - februari så är det himmelriket jämnfört
att sitta hemma i slaskiga sverige. Idag har vi haft ca 25 grader,
bitvis lite blåst men ingenting som har hindrat oss från att få
njuta av solen i en solstol på stranden ett par timmar. Kräftröd!

Har varit på en stadstur på eftermiddagen, bland annat till ett
parfyminstitut som levererar parfym till i stort sett alla dom största
modehusen i världen, vi har shoppat loss på lite olika dofter, för
runt tusenlappen fick vi parfym värt minst fyra ggr värdet i lilla
Sverige.

Har även varit på ett litet besök på marknaden för att försöka
handla lite -"pruta som om livet hängde på det - 50%"! Det var
budskapet vår guide framförde innan vi skulle ut bland folkmassorna.

Det första vi blir inlockade till var en affär som säljer kryddor
och te, efter att ha fått både kaffe och te och ska till att betala
möts vi av kalla handen.

"this is last price, a real shop - no bazar" - SKIT - det var det
prutandet det. Större framgång hade Linn på inköpet av en scarf
från 150 till 80 LE - vilket antagligen fortfarande var ett överpris
då affärsägaren bjöd oss på en present på köpet efter affärens
avslut (en blå plastbit med ett hål i som skulle bringa tur -
bullshit, men uppenbarligen är det tanken som räknas även här). Men
vi känner att vi börjar bli varma i kläderna - imorgon, då jävlar
ska dom få!

Imorgon vill Abu (våran rumsstädare) ta med oss ut på kaffe och
fotoguidning på stan med sin kompis som kör taxi....om man verkligen
vågar med det, det återstår att se.

Rånad eller inte, lär skriva en råd eller två imorgon.

Ang. Rubriken så var det en härlig egyptisk man som gav Linn den
uppmaningen när hon klev ur bussen på marknaden - lite vackert tyckte
jag.

/A - full av intryck!

torsdag 22 januari 2009

Mäklardrägg


Två dagar i frihet - har utnyttjat dom på absolut sämsta sätt genom att i stort sett inte göra ett skit. Men ändå - vad ska man göra när det bara är ledsamt gått och blött utomhus - ett tvättäkta skitväder helt enkelt.



Häromdagen när jag väntade på bussen till jobbet fick jag se denna skylt och allt kändes för ett ögonblick bara ironiskt, morgonen hade en underbar snöslask-karaktär med inslag av kraftfulla kastvindar - jo man tackar - men det är ju skönt att jullovet är slut...!

Idag har jag för första gången i mitt liv upplevt en mäklare som som lever upp till det deras  minst sagt skamfilade ryckte. Saken är som sådan att jag och Linn är på jakt efter ett nytt boende, 3 år i Kil har helt enkelt  blivit nog och vi har börjat se oss om efter någonting nytt i Karlstad. Vi har surftat flera timmar efter ett lämpligt objekt och har gång på gång återkommit till ett alternativ på Herrhagen i Karlstad, en gammal fabrik byggd 1915 som har varit kontor dom senaste 20 åren som nu ska renoveras och byggas om till lägenheter.


Missa inte tillfället att få bo i en loftvåning i den vackra Trikåfabriken med vidunderlig utsikt över Karlstad. Endast 10 min promenadväg till centrum. Som närmaste granne har du en trivsam blomsterhandel och runt hörnet ligger en livsmedelsbutik.
(...)
Lägenheten har 350 cm i takhöjd och ekparkett i samtliga rum.
(...)
Tillträde: hösten 2009

Det låter ju helt enkelt otroligt bra - så igår slog jag till och ringde mäklaren - jag tyckte att han lät lite avvaktande men tänkte inte mera på det utan vi kom överens om att vi skulle träffas i dag vid 13:30. Väl där så börjar han med att ursäkta sig för att det finns ju egentligen ingenting att se, hela byggnaden består i dagsläget utav utrivna kontorslokaler med undantag för en visningslägenhet och vindsvåningarna som har varit lägenheter tidigare men som även dom ska renoveras. 

Väl i visningslägenheten så inser man att det är jättefina lägenheter - men planlösningen är ju en smula hopplös, mycket vinklar, konstig rumsfördelning, vissa rum var enorma medans andra var så smala så att man inte skulle få in en säng.

Den beryktade loftvåningen som var 1 till antalet var såld, och den hade dessutom inte den omtalade takhöjden på 350cm utan snarare 120cm lägre - detaljer ... lägenhetsytan stämde inte heller. Och det kanske värsta av allt - det var inte klart för inflyttning till hösten, KANSKE, till våren/sommaren 2010 - jo man tackar - jag tror inte det. Så nu är man tillbaka på ruta ett, skit.



Dessutom ska Linn nu lämna mig för en sjöman från Cypern - det här är helt enkelt inte min vecka..

/A

söndag 18 januari 2009

lördag 17 januari 2009

23°C

Det är temperaturen imorgon i Hurghada, Egypten, där Linn och jag kommer att befinna oss om två veckor, dricka och äta gott - life IS sweet!

Har varit ledig idag - känns fördjävla bra efter att ha jobbat en hel del den senaste tiden, vilket känns märkligt för det först när man börjar tänka tillbaka som man inser hur mycket tid man har spenderat på jobbet - eller snarare hur lite fritid man har haft. En vecka i ett annat land utan TV, Internet, Maffia Wars och annat som egentligen inte sätter varken färg eller krydda på livet.


Idag har det serverats citronlax med pressad potatis och gräddfil - helt okej!

/A

lördag 10 januari 2009

Iaktagande

Dagen har varit underbar med underbara människor - life is sweet!


11 månader gammal och nyfiken på livet :-)

fredag 9 januari 2009

Ananasen fortsätter att förvirra..

Det är helt omöjligt att få veta hur man egentligen tillverkad inlagd skivad ananas - jag anar nått mysko här. Vad jag i alla fall har fått lära mig är att man inte bör mata marsvin med inlagd ananas - dom föredrar tydligen färsk ... men hur den görs är fortsatt en hemlighet.

Ytterligare en dimension - hur kommer det sig att hålet i en ananasring (inlagd) är så litet som ett par cm - när kärnan i en färsk ananas känns enorm? Spänningen stiger ...

/A

Skivad ananas - ett mysterium

Hur kommer det sig att färdigskivad ananas på burk alltid är lika stora - när ananasar är olika stora i verkligheten?

onsdag 7 januari 2009

He is back in the game!

Det är hög tid att få publicera lite bilder igen - visserligen trista familjebilder måhända - men det är skönt att i alla fall få fota lite igen - life is nice!

När termometern visar ohyggligt tvåsiffriga kallgrader är kakelugnen en räddare i nöden!

Kils kommun har slagit på stort med belysning i träden - blir riktigt trivsamt.


Fundersam sambo som får kameran uppkörd i ansiktet mitt i frukosten..

tisdag 6 januari 2009

Coffeehouse by George


En liten reflektion angående det "nyöppnade"-fiket Coffeehouse i Karlstad - det var med en viss förväntan som man besökte CHbG för att testa hur det var - det skulle ju vara intressant med ytterligare ett alternativ till numera smått legendariska T och det där förbannade Waynes som inte bara har öppnat ett - utan TRE jävla ställen inom ett kvarter.

Men i alla fall - Coffeehouse är garanterat lattemorsornas nya favorithak med brett mellan borden, gott om plats, stora lokaler .... i övrigt så lännade det en hel del att önska, kaffet var sådär, de varma chokladen likaså, kladdkakan smakade syntetiskt och serveringen var inte bara långsam utan såg ut att utföras av ... jag vet inte vad - men jag hade då defentivt inte anställt dom om jag drivit stället.

Sammanfatting:
+ Fina lokaler
+ Perfekt för lattemorsorna
+ Centralt
- Kass personal
- Kaffet smakade skit
- Chokladen smakade skit
- Bakverken var syntetiska
- Servicenivån var minst sagt tveksam
- Hög ljudnivå

Jag dricker även fortsättningsvis mitt kaffe på T.

/A

Life is sweet


Jag tror att man kan slå fast att det inte verkar som att 2009 blir bloggandet stora år för min del - i alla fall inte om man ser till hur det började. Meeen, kanske - mest väntar jag nog på att få se lite mera dagsljus så man kan få återse lite energi och ta sig ut och fotografera utan att riskera allvarliga köldskador.

Kameran har i alla fall kommit och det känns oerhört bra - nu återstår bara själva fotandet. Hitills har det i stort sett bara blivit lite bilder i studion - som dessutom skulle behöva snyggas tilll lite med lite mera bakgrunder - jag som har gett mig själv inköpsstopp - stackars.

En bild om dagen - kan det vara någonting tro?

/Anders

torsdag 1 januari 2009

a new year - a new beginning



Så var vi här igen - tillbaka på ruta ett, den 1 januari - året är nytt annars är det precis som förr, även i år. Imorgon kommer min ögonsten - kameran - äntligen - det tog bara 3,5 månader - jipii :)

/A - blir 2009 bloggandets år tro?