No fear of the dark

Tjipp,

Är åter igen hemma efter en helt underbar helg i Göteborg, det var lite som "the good old days" med mig själv, Claes, David och Emil - det märks tydligt att man har blivit äldre, hårt att inse men så är det likväl. Hela helgen har gått i ett Rockens tecken som kretsat kring Iron Maidens konsert på Ullevi igår.

Själva konserten har jag ju redan skrivit om, men höjdpunkten såhär ett dygn senare, är fortfarande Fear of the Dark som var en sådan sjuk upplevelse så jag fortfarande får gåshud vid blotta tanken på allsången - fantastiskt! Det som är ett faktum när det handlar om Iron Maiden är deras mångfald - bland publiken. Det är en salig blandning av män och kvinnor i blandad ålder från 15 - 70, barnfamiljer och rena övervintrade hårdrockare med nitbälten och meterlångt flygande hår - alla på ett strålande humör och dom vrålar som demoner när Bruce vrålar "Screeeeaaam för me Ullevi" - stort. Jag läste på GP att publikens sång hördes så lång bort som 6 kilometer från Ullevi - det är STORT!

Hemresan gick bra, klart bättre än ditresan i fredags eftermiddag som var helt galen. Jag och David åkte ifrån Karlstad vid 17-snåret för att möta upp Claes i Kil, när vi kommer till Värmlandsbro stannar tåget ........ och står stilla!

Det här är tågpersonalen, vi har fått ett tekniskt fel på loket, vi ska ta kontakt med Drifttjänst och se om dom kan hjälpa oss - vi återkommer så snart vi har ett besked

Ja ja, underbart - vi har åkt 4 mil - snyggt SJ - det straffar sig att använda tågen från 80-talet. Men där står vi i alla fall, i Värmlandsbro, som är en jäkligt liten håla - mest en pendelhållplats faktiskt. I alla fall - tåget går inte att fixa så det kommer ett nytt tåg efter 1,5 timma - dessvärre kommer det inte in på perrongen det krävs en kortare klättring för att komma inbord på tåget. Naturligtvis är det en medelålders herre som misslyckas med bordningen och faller ner på rälsen - och så vipps - vi får vänta på en ambulans ... till slut kommer vi i alla fall iväg - 2 timmar sent.

Hemvägen var enligt planen - till och med i tid - amazing. Enligt SJ så kommer i snitt 92% av tågen fram på utsatt tid - jag känner mig kraftigt förföljd - varför drabbas jag konstant av dom övriga 8%?!

Väl hemkommen kände jag mig inte så sliten som jag väntat mig, snarare lite rastlös i kroppen - så jag kom iväg på ett konditionspass, 2,5 km löpning och 8km till cykel - underbart skönt och kroppen kändes tokfräsch. Tydligen är min ideala uppladdning inför ett löparpass; massvis med öl, extrem värme, dåligt med sömn och oregelbundet med mat - sjukt.

Dags att natta! 

/A