On the road, 2009
Jag har tappat kontrollen. Jag försöker verkligen hålla greppet om allt här i livet men i bland får man stanna upp för att inse att nu är det försvunnet och man inte riktigt vet vart man ska ta vägen, vart man har varit eller vart man är på väg. Dom senaste månaderna har varit något utav en bergodalbana rent känslomässigt, eufori har blandats med ångest och lika snabbt har man varit tillbaka till eufori igen. Känslomässigt kaos, vilket ju verkar helt onödigt i och med att jag innerst inne vet vad jag vill .... ibland gäller det att handlöst kasta sig in i det man vill ha för att riskera att falla handlöst till marken - friskt vågar hälften vunnit.
För visst måste det vara viktigare att man gör det man själv vill och känner istället för att oroa sig för vad alla andra ska tycka om tänka om det? Tänker och tycker gör dom ändå oavsett vad man bestämmer sig för, fuck em' helt enkelt.
/A - känslorebell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar