Ljus i mörker

Ibland känner man bara att ens omgivning är i total harmoni och frid, det tills dess utbredda missnöjet lyser med sin frånvaro, alla hjälps åt och ler tillsammans. Skrattet klingar mellan väggarna och tillsammans känner vi oss starka och redo att anta utmaningarna som står framför oss. Imorgon är mörkret tillbaka igen - som en olustig känsla, inte helt olik "drog jag ur strykjärnet när jag åkte hemifrån" - ångestladdat. Men idag var en bra dag, harmoni - en dag att minnas - ett ljus i mörkret - det finns hopp - långt där borta.

MHO - en del av ljuset.

/A

Moderna häxprocesser

Föreställ er att sitta som i ett TV-program som t.ex Här är ditt liv där alla i din närhet får komma och berätta om dig. Tänk dig själv om det skulle visa sig att absolut ingen tycker om dig, dom tycker att man är falsk, full i fan, att man ljuger, är elak ock kanske till och med rent ut sagt grym. Finns det någon som helst chans att man skulle kunna gå igenom hela livet utan att själv veta om det? Någonstans i ryggmärgen måste man väl ändå känna att;

- "det här känns lite märkligt - ungefär som att en mobb jagar mig med yxor för att hacka mig i bitar och bränna mig på bål...ÄH det är kanske är en förkylning som är på ingående".

Ibland får man ju intrycket utav att det som görs kommer helt naturligt, utan någon som helst eftertänksamhet. Naturlig ondska - hur underbart är inte det? Vi har nog i dagsläget inget bra sätt att hantera det på länge. Förr så kallades det för häxjakt och var omåttligt populärt under cirka 1100 år, men någonstans på vägen var det antagligen någon humanist som ansåg att det var lite-i-grövsta-laget. Häxjakten övergavs i sin helhet i början av 1700-talet även om det brändes några eftersläntrare så sent som 1811, allt enligt Wikipedia. Nu säger jag inte att vi borde återinföra gamla tiders häxprocesser på människor som vi inte gillar, det vore nog att dra saken lite långt, men vad gör man? Hur kan man beskriva sitt missnöje för någon som bara lyssnar på sig själv?

Hells Angels? Eller kanske "succéprogramet" Roast där alla på ett artigt sätt förolämpar efter manus. Man blir ju bara trött.

/A

En deklaration av mitt brinnande hat

Ibland känner jag mig som ett glas som sedan länge har varit klart mer än halvfullt med en stilla flod som fortsätter att fylla på det - sekund för sekund så kommer det närmare kanten, sen brister det och hatet måste få komma ut innan olyckor inträffar.

Normalt sett skulle jag inte beskriva mig som en människa som besitter speciellt mycket hat inombords, men sen finns det saker som utlöser det; människor. Naturligtvis inte alla människor; det finns ett fåtal i min närhet som väcker dessa röda känslor genom att verka som ett gift i alla folksamlingar dom beblandar sig med.

Dessa människor är dom skoningslösa, som alltid ska stå i centrum, parasiter som utnyttnar till sin egen fördel, som en jobbigt överförfriskad gäst på ett bröllop som skoningslöst går loss på tårtans ros. Att man som medmänniska och kollega kan uttrycka missnöje med att någon annan har fått det bra är för mig helt obegripligt, speciellt när det egentligen handlar om att man hellre skulle ta bort det från sin kollega och istället få det själv. Egoist? Javisst! 

Egentligen, som man kanske kan förstå så är det ett fåtal, kanske egentligen bara en människa i min närhet som framkallar min ilska, men fortfarande samlas det ihop en hel armé av bittra kämpar till någon slags Gerilla-mobb för att hävda sin "rätt" och dom är tillsammans villiga att vandra över lik för att komma dit. En armé med parasiter på jakt efter nya offer ...

Önskar att jag bara kunde stänga mina ögon och öron och smyga in i en dimma som skyddar mig från all ondska, men det går inte längre - alla min ansträngningar är förgäves - ondskan och illviljan tränger igenom min fasad som en varm kniv skär genom smör.  Skvaller och osanna rykten sprids i en allt raskare takt - när tar det slut? Känns som att man varje dag kommer närmare och närmare en konfrontation med djävulen själv. Jag är och har aldrig varit en speciellt troende människa, men det här får mig att förstå att ondska finns - och jag hoppas att dom kommer till det helvete dom sprider kring sig och absolut förtjänar.

"Neutral men are the devil's allies"

- Edwin Hubbel Chapin (1814 - 1880)

Energitjuvar

Det finns flera olika typer av energitjuvar, det är dom stackars
förvirrade själarna som inte gör det
medvetet. Sen finns det dom andra energitörstande bestarna som inte
skulle dra sig en sekund för att få sluka din själ. Ibland skulle
man bara vilja att man kunde anlita en torped för att lösa problemen
- våld till en bättre värld!

The good old days

Världen idag är fylld med lögner och elände, krig, svält och fattigdom. Det är en världslig ekonomisk kris och arbetslösheten slår dagligen nya rekord. Våldet i samhället blir grövre och råare. Men faktum är att när du ser tillbaka på den här tiden i framtiden - så kommer du sannolikt tycka att det var bättre förr.

/A

You are in Kil now