..

Hur kass kan man bli?

Läste precis på SVD om ett israeliskt par som glömde sin 3-åriga dotter på flygplatsen - okej, illa, väldigt illa men visst... det kan kanske hända, även om det känns risigt - men så läser man artikeln och ser ... "det upptäcktes först när planet varit i luften i 40 minuter" .. okej, HUR FAN GÅR DET TILL? När man har ett barn som är tre år, ser man inte till att det kommer med genom säkerhetskontrollen, känns som satt man inte riktigt är såpass självgående som 3-åring så att man fixar det själv, visar passet, packar väskan på transportbandet till röntgenapparaten...

Eller när man går ombord på planet, och ser man inte till att barnet i fråga kommer på plats? Får på sig bältet, icke ... "älskling, det känns som att vi har glömt någonting, lämnade jag kanske handväskan i bilen?" Det finns uppenbarligen människor till allt - även föräldrar.

Pratat med Henric ikväll, allt för sällan nu för tiden men det blir väl så när man bor med sådana avstånd som vi gör nu, 30+ mil, och lever såpass olika liv - mitt liv är väl relativt långt ifrån det familjära livet med småbarn :)

Fikat med Mattias också, två koppar kaffe på Harrys som var gratis "kaffet är gratis när det är ett sådant skitväder" tyckte tjejen som serverade - helt okej, 30:- i dricks fick hon i alla fall :), passade även på att besöka den lokala Telenor-butiken för att trasha försäljningen genom att Mattias tog min iPhone och sprang och jämförde med alla deras telefoner och argumenterade för iPhonen som är "only for telia" just nu - helpopulärt :)

Bilden är från i söndags, kanske elakt med tanke på rubriken, men en bild behövs trots allt, så bilden har ingenting med människorna i texten att göra, så att säga.. .

Back to work

Vilodagar i hällregn

Ä n t l i  g e n ledig, nej, jag har inte gått och blivit arbetsskygg, men den gångna veckan har varit väldigt tuff, andra veckan efter semestern och man börjar komma in i det till slut. Men vi är lite kort på folk, i stort sett två personer som har heltid som är borta, återstår jag jag och Christopher på 50%. Plus att Linn hoppar in när hon kan.

Vi har i alla fall fått vansinnigt mycket gjort och det börjar likna Karlstads bästa elektronik/vitvaruaffär igen.

Men idag är jag i alla fall ledig, har fått sova ut ordentligt, till halv 12 faktiskt, med några små avbrott då, men det var länge sedan nu och det känns suveränt. Mormor skulle däremot komma på besök idag och befria oss från lite av våra två kubikmeter med röda vinbär - jag gillar inte min mormor - vilket är lite sorgligt men jag har nog aldrig riktigt gillat henne. För mig ter hon sig mer och mer som en person med serious issues om jag ska vara uppriktig. Men Linn var vänlig nog att ta hand om tanten i några timmar medans jag sov - det kommer säkert att kosta mig i alla fall en middag - men det är hon värd =)

Min ilska mot kunder har föresten blivit lite bättre såhär i slutet av veckan - dom flesta är fortfarande ganska arroganta och nedlåtande men dom har inte varit fullt så illa som i början av veckan. Irriterar mig på att många kunder vägrar att fråga om hjälp, dom förutsätter att kunskapsnivån hos elektronikkedjorna ska vara ytterst låg, och vi får dessvärre ingen möjlighet att bevisa motsatsen, synd. 

Jag är chef över en vitvaruavdelning med 5 medarbetare som samtliga är extremt duktiga på vitvaror, funktioner, vad dom passar till osv, men dom får konstant fightas mot det absolut billigaste hela tiden istället för att få chansen att glänsa och informera och sälja på sin kunskap. Kunden har inte alltid rätt - sorry - men så är det.

Ute öser regnet ner och Linn vill hitta på någonting, jag vettefan vad man ska ta sig till faktiskt, är inte direkt sugen på att göra någonting alls förutom att försöka ritualmörda min förkylning med Echinagard och Espresso. Men en sväng till stan kanske, finns ju espresso där med :-)

/A

PS: Älskar fortfarande min iPhone så det gör ont att ta i den :)